Archive for the ‘CatEye’ Category

h1

Lösenordsskyddad: Psykbryt på jobbet, inte så pk…

december 26, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser
h1

Tankar om känslor..

september 24, 2013

Som vanligt får jag för mig att skriva precis när jag ska sova och dessutom tagit sömnpiller så risken att det står konstigheter ökar markant.

Idag har varit en väldigt märklig dag rent känslomässigt, lite bakgrundsinformation som kan vara bra att ha är att jag efter 20 år med p-piller mer eller mindre non stop så är de nu ute ur mitt system sedan ett par veckor. Jag har även halverat min antidepressiva medicin med hälften… Plus mitt nya jobb och att det just nu är lite mer harmoniskt även på hemmaplan… 

Och ändå är det som att det kryper i mig,  frustrerad, irriterad.. Och märkligt nog nåt annat på samma gång… Låter kåthet,  lusta men inte främst på sex utan min kropp skriker efter dominans. Har en sådan abstinens att jag ligger på gränsen nästan till gråt..

Okej men det är väl bara att göra något åt då? Har ju flera omkring mig bland de allra närmaste som är riktigt bra på detta men ändå blir det liksom fel. En dödande del av det är ständigt dåligt samvete, att inte räcka till,  att jag borde prioriterat annorlunda för att göra någon nöjd.

Men att behöva tänka så är en del av det hela som jag vill släppa taget om..

Just nu skulle jag nog egentligen behöva ganska hård utlevnad. Släppa kontrollen. Men en sådan utlevnad är det få personer som skulle klara att ge mig på rätt sätt..

Så jag har undergivenhetsabstinens big time. Värre än någonsin tidigare. Så mycket att sex kommer långt senare bland prioriteringarna…

Natti!

h1

Jobb..

augusti 29, 2013

Ja då äntligen verkar det vara klart. Ska till min nya arbetsplats idag. Är märkligt nog väldigt nervös och har knappt sovit inatt. Kanske en timme sammanlagt.

Men det känns bra ändå,  det verkar vara en helt okej verksamhet och att jag har familj att ta hand om och en känslighet pga senaste åren har man tagit med i beräkningen.

Det är mycket nytt,  slet jag inte har en aning om men det kanske bara är bra. Då går det inte att ha så mycket förväntningar. 🙂

Zzzzz

h1

Idag…

augusti 26, 2013

Idag hoppas jag på besked.. Vill veta vart jag ska ta vägen. Kommer troligen till liknande ställe men denna gång gör jag inte samma misstag….

Var grymt effektiv igår med. Morgonen med lite pyssel av Kurrmonstret sedan iväg för kanske årets sista nakenbadsdag. Var kanonmycket folk såklart som ville njuta av värmen och solen. Fixade tom att bada en sväng i det ganska ordentligt svala vattnet. 🙂
Sedan blev det hemresa,  köpte fötter och klämmor för att fästa ihop två sängar. Blev en trevlig fika på kvällen, drog mig för att dagen skulle ta slut. Ryggen fick en genomgång och faktiskt blev den väldigt mycket bättre. Sedan hem till uttråkat Kurrmonster,  pyssla om henne och sedan ett ryck att sätta ben på sängar osv. Träffade john blund sent men otroligt skönt med en produktiv men ändå lugn dag.

Får se vad som händer idag…

h1

Det ska inte gå enkelt…

augusti 23, 2013

Allting gick ju sådär fantastiskt bra så jag visste inte om jag skulle våga glädjas åt det eller inte. Gjorde misstaget att jag trodde på det för en gångs skull.. Jobbet jag fick komma till var och är en fantastiskt fin arbetsplats. Människorna, arbetsuppgifterna och läget är perfekt. Ville så gärna passa in där… Gjorde mitt yttersta och det blev mitt fall. Överambitiös och lite för duktig,  kändes ironiskt men samtidigt förståeligt att inte en chef som är mån om sina medarbetare, vågar ta risken med en som gått igenom det jag gjort. Hon blev för orolig att jag skulle krascha igen, att jag inte skulle kunna hitta balansen. Försökte förklara att det var min nervositet som fick mig att jobba på så, men hon hade bestämt sig, iallafall för nu.

Så vad händer nu? Fixade med mycket hjälp från en fantastisk person att se det hela i andra färger än svart. Ska ha mer ett konsulttänk. Jag går och gör mina timmar, läker och blir stadigt bättre. Att inte tänka för mycket på slutmålet utan mer fokusera på dagens uppgifter. Klarade att gå på stort möte efter den boosten och shocka dem med att vara lugn som en filbunke och bara säga att okej, var placerar ni mig nu? Jag kan jobba från imorgon! Haha det var de INTE beredda på kan jag lova…

Så nu är det lite väntan igen, ska väl träffa ny chef i nästa vecka, hoppas det inte drar ut på tiden då jag har datum från försäkringskassan att slåss mot.

Ja det var jobbet, men det är inte direkt så att livet står stilla i övrigt heller. Stor och liten har börjat i helt nya klasser. Oro men också glädje. Mycket som ska bearbetas och att även börja komma in i riktiga hormonåldrar är inte heller lätt. Bråk, gråt, att vara kär…  Det är mycket tankar och funderingar kring det mesta samt att man måste pröva hela tiden var mina gränser går..

Sedan ska jag försöka bygga om för att få en mer fungerande bostad.. Ekonomin och orken har inte funnits tidigare, ja ekonomin är ungefär samma men jag måste ändå ta tag i detta för att stå ut. Nu lutar det åt att allt kanske sker närmaste veckan.

Kärleken för egen del? Jo har ju de som betyder mer än allt annat runt omkring mig,  kanske inte alltid så nära som jag vill men jag älskar och älskas… Men… Det finns det där men… Trots det är jag väldigt ensam… Har människor runt mig nästan jämt men det är mest en massa måste – sammanhang. I jobbet,  barnen en kvart vid måltiderna osv. Träffar nästan aldrig vänner, har inte så många vänner kvar.. De försvann, eller snarare kanske det inte var så mycket äkta vänskap, efter skilsmässan. Det är en handfull med personer som står mig nära idag och de älskar jag så otroligt mycket, men jag blir ledsen av ensamheten.

Nåja, en liten uppdatering från min lilla hörna av världen.

Tjingeling

h1

Flyga, flyta…

augusti 7, 2013

Just precis nu,  idag, har livet blivit många steg enklare för mig. Vet nu vart jag tar vägen på måndag,  vet vad som förväntas av mig, och vet att jag klarar det,  vågar lita på mig själv och min kunskap… För den som inte upplevt det äkta tvivel som jag känt senaste året så låter det kanske märkligt att man blir lite osäker på om man klarar någonting.. Har flera års högskoleutbildning men klarade inte att hitta hem eller tvätta eller klä på mig i rätt ordning….

Men nu har livet fått struktur, det inre kaoset och det svarta har bleknat till en ganska ljust grå ton,  ibland lyser tom solen igenom 🙂

Ett annat aber har varit ekonomin och det ständiga krockar som mer sjuka liv och vad försäkringskassan anser att man har för liv, ställer till det… Hmm att behöva betala räkningar o dyl när man har barn och handläggare går på semester är väl inga problem… Alla har väl tiotusentals kronor i reserv så att vänta någon månad är väl ingen fara?… *ironi*

Men nu har även de pengarna äntligen kommit och jag kan köpa mat och kläder till skolstarten för barnen. Blev tom uppvaktad med champagne för att jag fått nytt jobb och kan lova att de porlande dropparna var en smekning för ett skadat ego. Jag har fixat detta med stöttning från mina närmaste, annars hade det nog varit bra mycket svårare..

Nej dags att glida in i sömnen nu,  får fortfarande hjälp av mediciner för att klara mina sömnstörningar och dimman som kommer strax innan känner jag nu igen… Drömmer massor med läskigt fortfarande men får sova, det är det viktigaste så att kroppen vilar.

Även vikten äntligen på väg ner. Blir en blandning av ej extrem lchf,  5:2, och sunt förnuft, särskilt det sista.

Natti zzzzzzzzz

h1

Det fortsätter gå framåt..

augusti 5, 2013

Semestern är i princip över nu men kommer trots det vara en del ledig under veckan. Ska förhoppningsvis träffa min nya chef och få lite detaljer kring allt du nya… Glad så jag ler öra till öra.

Det lutar verkligen åt att det kommer bli toppenbra och bara att få chansen att kanske få slå min pessimistiska handläggare på fingrarna lite och bevisa att hon har fel skulle kännas så jäkla skönt kan jag lova.. Har hamnat i ett riktigt moment 22 när det gäller Fk, så ekonomin är det ganska skit med men det kommer ordna sig.

Sedan en sån där helt annan sak… Hur kommer det sig att vissa vänner inte känner när de varit bara lite för mycket? Eller typ så mycket för mycket att man nästan kräks… Kan bara umgås med de allra närmaste i mer än en helg men nu har en väninna slagit sig ner i mitt liv mer än en vecka… Och vi har inte speciellt mycket gemensamt redan från början… Trodde kanske hon skulle sköta sig själv lite med Pride och allt annat som varit i storstaden men icke då,  dygnet runt i 8 dagar….

Jaja nu är det snart över.. Skönt att få komma tillbaka till sitt eget liv och allt det spännande som kommer ske där. Ska även ta ett krafttag med kroppen igen. Tog idag några skojkort… Men det riktigt jobbiga var att det värsta kortet var inte ett planerat utan ett där jag var omedveten om hur jag såg ut… OMG! När jag kommit ner många kilon ska jag lägga upp den bilden så ni får se före och efter men det är helt klart den hemskaste och antagligen den mest sanna före-bild som jag någonsin haft.. Men iallafall en brun om än fet kropp.

Nya livet börjar nu..