h1

Det ska inte gå enkelt…

augusti 23, 2013

Allting gick ju sådär fantastiskt bra så jag visste inte om jag skulle våga glädjas åt det eller inte. Gjorde misstaget att jag trodde på det för en gångs skull.. Jobbet jag fick komma till var och är en fantastiskt fin arbetsplats. Människorna, arbetsuppgifterna och läget är perfekt. Ville så gärna passa in där… Gjorde mitt yttersta och det blev mitt fall. Överambitiös och lite för duktig,  kändes ironiskt men samtidigt förståeligt att inte en chef som är mån om sina medarbetare, vågar ta risken med en som gått igenom det jag gjort. Hon blev för orolig att jag skulle krascha igen, att jag inte skulle kunna hitta balansen. Försökte förklara att det var min nervositet som fick mig att jobba på så, men hon hade bestämt sig, iallafall för nu.

Så vad händer nu? Fixade med mycket hjälp från en fantastisk person att se det hela i andra färger än svart. Ska ha mer ett konsulttänk. Jag går och gör mina timmar, läker och blir stadigt bättre. Att inte tänka för mycket på slutmålet utan mer fokusera på dagens uppgifter. Klarade att gå på stort möte efter den boosten och shocka dem med att vara lugn som en filbunke och bara säga att okej, var placerar ni mig nu? Jag kan jobba från imorgon! Haha det var de INTE beredda på kan jag lova…

Så nu är det lite väntan igen, ska väl träffa ny chef i nästa vecka, hoppas det inte drar ut på tiden då jag har datum från försäkringskassan att slåss mot.

Ja det var jobbet, men det är inte direkt så att livet står stilla i övrigt heller. Stor och liten har börjat i helt nya klasser. Oro men också glädje. Mycket som ska bearbetas och att även börja komma in i riktiga hormonåldrar är inte heller lätt. Bråk, gråt, att vara kär…  Det är mycket tankar och funderingar kring det mesta samt att man måste pröva hela tiden var mina gränser går..

Sedan ska jag försöka bygga om för att få en mer fungerande bostad.. Ekonomin och orken har inte funnits tidigare, ja ekonomin är ungefär samma men jag måste ändå ta tag i detta för att stå ut. Nu lutar det åt att allt kanske sker närmaste veckan.

Kärleken för egen del? Jo har ju de som betyder mer än allt annat runt omkring mig,  kanske inte alltid så nära som jag vill men jag älskar och älskas… Men… Det finns det där men… Trots det är jag väldigt ensam… Har människor runt mig nästan jämt men det är mest en massa måste – sammanhang. I jobbet,  barnen en kvart vid måltiderna osv. Träffar nästan aldrig vänner, har inte så många vänner kvar.. De försvann, eller snarare kanske det inte var så mycket äkta vänskap, efter skilsmässan. Det är en handfull med personer som står mig nära idag och de älskar jag så otroligt mycket, men jag blir ledsen av ensamheten.

Nåja, en liten uppdatering från min lilla hörna av världen.

Tjingeling

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: