h1

Insomnia…

februari 5, 2016

Är något jag lider av sedan några år.

Hade en utmattning jag tog mig igenom med hjälp av mycket jävla anamma,  vänner och en ja terapeut…  Men jag fick tyvärr behålla den här skärvan av inre oro som gör att man inte kan sova ibland.  Klockan tickar då på och man vet att larmet för nästa dag närmar sig oavsett om man kan sova eller ej…

 

Gör ett nytt försök..

 

Natti

h1

Diskussion som drar igång minnen…

februari 4, 2016

Det börjde med en diskussion på ansiktsboken om gamla bloggare och genast blev jag nyfiken på om man kunde hitta mina gamla bloggar. De gick inte att söka på mina riktiga ursprungsblogar tyvärr som låg på Aftonbladet på den tiden. Jag skrev där väldigt öppet men ändå inte om mitt liv och det som var på väg att förändras både inom mig och i mitt liv.. Dessa rader är borta, tror en del är sparat till den mailadress som jag har för den här bloggen men mycket är nog tyvärr raderat eller som med alla minnen, det finns väl fragment kvar hos en själv…

Livet är idag fundamentalt annorlunda. Stora barn, husdjur, akademiker och ett bra jobb där jag får utvecklas.. Märkligt hur livet kan förändras. Har inte en aning om längre hur jag gör för att följa andra bloggar och vet inte ens om jag har intresset längre…. Följer vissa absolut men det var där några år då man visste sekunderna efter ett inlägg precis publicerats, då visste man hur någon av ens bloggvänner mådde och om något särskilt hänt i livet. Nu har man fb…. fast nackdelen där är att man aldrig kan vara anonym… Det var den där annymiteten som lockade mest för min del…. fast sedan ville man lära länna de som man hade följt en längre tid och som hade följt en själv…

Vuxit upp på många plan.. kan sakna det busiga, lekfyllda bloggandet.

h1

Undrar om jag minns…

mars 12, 2015

Hur man gör inlägg t ex…  Läser då och då vad andra hittar på,  läser om mot och medgångar medans mitt liv snurrar fort fort.  Jag jobbar med något jag brinner för,  det är roligt och sorgligt,  spännande och frustrerande på samma gång..  Livsöden där man gör ett litet litet avtryck ibland. 

Fördjupar min kunskap och funderar på vad det ska leda till…  Har blivit erbjuden ett jobb redan nu,  innan utbildning är klar med mycket högre lön…  Fast då var det ju det att jag kanske inte kommer kunna utvecklas maximalt där.. Så jag avvaktar. 

Ligger hemma idag då hjärnan valt att sätta mig på stopp.  Sov som en kratta i natt,  allergin är besvärande,  och lite stress på det så var resultatet en fullt blommande migrän.  😦 är hungrig och illamående samtidigt,  har inget direkt hemma då jag skulle handla idag..  Sådant här kommer sällan lägligt.. 

Just nu tar arbetslivet upp nästan all min tid,  ja och barn på mina sådana veckor så klart. Blir inte så mycket umgänge med andra och saknar verkligen att få bara mysa i mina närmastes sällskap.  Det kommer…

C

h1

Lösenordsskyddad: Psykbryt på jobbet, inte så pk…

december 26, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

h1

Blev inspirerad…

september 29, 2013

Såg inlägg hos en av mina favoriter om trötthet vid byte av jobb och insåg då att jag haft inte riktigt berättat om vad som hänt i mitt liv senaste tiden..

Har bytt jobb igen,  nu denna gång till en helt annan del av mitt område. Inga gamla kollegor, inga tidigare kontakter som känner varandra,  och i veckan som var blev det klart.. Här får jag stanna 🙂 har dessutom börjat jobba heltid för första gången på ett år och det kan jag lova,  tröttheten som infunnit sig på kvällarna är rent jävulsk och skön på samma gång.

Idag har även familjen utökats med ny individ.. En stilig kille som behövde nytt hem och då min lilla katt-tös går och jamar så tänkte jag att det ska nog gå. Än så länge ligger killen lågt och låter henne bara ana hans närvaro.. Tror det är helt rätt taktik då hon var livrädd vid besök av liten tuff katt-fröken i somras… Den träffen gick inte så bra..  Men den här killen är så mjuk och vacker,  tror dessa värmesökande älsklingar kommer trivas när de hittat varandra. Dessutom känns det bra att ha gjort en insats, killens matte har gått bort efter en tids sjukdom och sonen hörde sig för bland mammans kontakter för att hitta bra hem till hennes katter (för det var ett helt litet gäng) så vägen till att bli en tossig kattkvinna har nu inletts på allvar 😉

Tjingeling

h1

Tankar om känslor..

september 24, 2013

Som vanligt får jag för mig att skriva precis när jag ska sova och dessutom tagit sömnpiller så risken att det står konstigheter ökar markant.

Idag har varit en väldigt märklig dag rent känslomässigt, lite bakgrundsinformation som kan vara bra att ha är att jag efter 20 år med p-piller mer eller mindre non stop så är de nu ute ur mitt system sedan ett par veckor. Jag har även halverat min antidepressiva medicin med hälften… Plus mitt nya jobb och att det just nu är lite mer harmoniskt även på hemmaplan… 

Och ändå är det som att det kryper i mig,  frustrerad, irriterad.. Och märkligt nog nåt annat på samma gång… Låter kåthet,  lusta men inte främst på sex utan min kropp skriker efter dominans. Har en sådan abstinens att jag ligger på gränsen nästan till gråt..

Okej men det är väl bara att göra något åt då? Har ju flera omkring mig bland de allra närmaste som är riktigt bra på detta men ändå blir det liksom fel. En dödande del av det är ständigt dåligt samvete, att inte räcka till,  att jag borde prioriterat annorlunda för att göra någon nöjd.

Men att behöva tänka så är en del av det hela som jag vill släppa taget om..

Just nu skulle jag nog egentligen behöva ganska hård utlevnad. Släppa kontrollen. Men en sådan utlevnad är det få personer som skulle klara att ge mig på rätt sätt..

Så jag har undergivenhetsabstinens big time. Värre än någonsin tidigare. Så mycket att sex kommer långt senare bland prioriteringarna…

Natti!

h1

Jobb..

augusti 29, 2013

Ja då äntligen verkar det vara klart. Ska till min nya arbetsplats idag. Är märkligt nog väldigt nervös och har knappt sovit inatt. Kanske en timme sammanlagt.

Men det känns bra ändå,  det verkar vara en helt okej verksamhet och att jag har familj att ta hand om och en känslighet pga senaste åren har man tagit med i beräkningen.

Det är mycket nytt,  slet jag inte har en aning om men det kanske bara är bra. Då går det inte att ha så mycket förväntningar. 🙂

Zzzzz

h1

Idag…

augusti 26, 2013

Idag hoppas jag på besked.. Vill veta vart jag ska ta vägen. Kommer troligen till liknande ställe men denna gång gör jag inte samma misstag….

Var grymt effektiv igår med. Morgonen med lite pyssel av Kurrmonstret sedan iväg för kanske årets sista nakenbadsdag. Var kanonmycket folk såklart som ville njuta av värmen och solen. Fixade tom att bada en sväng i det ganska ordentligt svala vattnet. 🙂
Sedan blev det hemresa,  köpte fötter och klämmor för att fästa ihop två sängar. Blev en trevlig fika på kvällen, drog mig för att dagen skulle ta slut. Ryggen fick en genomgång och faktiskt blev den väldigt mycket bättre. Sedan hem till uttråkat Kurrmonster,  pyssla om henne och sedan ett ryck att sätta ben på sängar osv. Träffade john blund sent men otroligt skönt med en produktiv men ändå lugn dag.

Får se vad som händer idag…

h1

Tröttsvammel…

augusti 25, 2013

Ska man väl bjuda på ibland eller hur?

Har varit en mycket bra kväll. Startades med god måltid på kvarterskrogen runt hörnet,  sedan hem för en stund i soffan.

Trevliga grannar bjöd in på vin och det tackades snabbt ja till. Sedan när det började bli lite kyligt på terrassen flyttade vi in och upp till mig. Espresso och härlig mörk rom serverades med diverse blandad musik. Gästerna började droppa av och tillslut beslöt även vi oss för att inte besöka obskyr dekadent klubb ikväll utan krypa till kojs istället.

Som vanligt ligger ju jag vaken en bra stund medans alla andra inklusive Kurrmonstret snarkar och sover skönt. Min sömn kommer om en stund… Kanske ska man roa sig själv ett tag….

Hehe Natti därute bloggers

   /\__/\   
=\ °¤° /=

Tror jag gillar min vanliga bättre

=^..^= prrrrr
      

h1

Det ska inte gå enkelt…

augusti 23, 2013

Allting gick ju sådär fantastiskt bra så jag visste inte om jag skulle våga glädjas åt det eller inte. Gjorde misstaget att jag trodde på det för en gångs skull.. Jobbet jag fick komma till var och är en fantastiskt fin arbetsplats. Människorna, arbetsuppgifterna och läget är perfekt. Ville så gärna passa in där… Gjorde mitt yttersta och det blev mitt fall. Överambitiös och lite för duktig,  kändes ironiskt men samtidigt förståeligt att inte en chef som är mån om sina medarbetare, vågar ta risken med en som gått igenom det jag gjort. Hon blev för orolig att jag skulle krascha igen, att jag inte skulle kunna hitta balansen. Försökte förklara att det var min nervositet som fick mig att jobba på så, men hon hade bestämt sig, iallafall för nu.

Så vad händer nu? Fixade med mycket hjälp från en fantastisk person att se det hela i andra färger än svart. Ska ha mer ett konsulttänk. Jag går och gör mina timmar, läker och blir stadigt bättre. Att inte tänka för mycket på slutmålet utan mer fokusera på dagens uppgifter. Klarade att gå på stort möte efter den boosten och shocka dem med att vara lugn som en filbunke och bara säga att okej, var placerar ni mig nu? Jag kan jobba från imorgon! Haha det var de INTE beredda på kan jag lova…

Så nu är det lite väntan igen, ska väl träffa ny chef i nästa vecka, hoppas det inte drar ut på tiden då jag har datum från försäkringskassan att slåss mot.

Ja det var jobbet, men det är inte direkt så att livet står stilla i övrigt heller. Stor och liten har börjat i helt nya klasser. Oro men också glädje. Mycket som ska bearbetas och att även börja komma in i riktiga hormonåldrar är inte heller lätt. Bråk, gråt, att vara kär…  Det är mycket tankar och funderingar kring det mesta samt att man måste pröva hela tiden var mina gränser går..

Sedan ska jag försöka bygga om för att få en mer fungerande bostad.. Ekonomin och orken har inte funnits tidigare, ja ekonomin är ungefär samma men jag måste ändå ta tag i detta för att stå ut. Nu lutar det åt att allt kanske sker närmaste veckan.

Kärleken för egen del? Jo har ju de som betyder mer än allt annat runt omkring mig,  kanske inte alltid så nära som jag vill men jag älskar och älskas… Men… Det finns det där men… Trots det är jag väldigt ensam… Har människor runt mig nästan jämt men det är mest en massa måste – sammanhang. I jobbet,  barnen en kvart vid måltiderna osv. Träffar nästan aldrig vänner, har inte så många vänner kvar.. De försvann, eller snarare kanske det inte var så mycket äkta vänskap, efter skilsmässan. Det är en handfull med personer som står mig nära idag och de älskar jag så otroligt mycket, men jag blir ledsen av ensamheten.

Nåja, en liten uppdatering från min lilla hörna av världen.

Tjingeling